1.
INLEDNING
Cybersäkerhet är av avgörande betydelse både för vårt välstånd och för vår säkerhet.
Allteftersom vår vardag och våra ekonomier blir alltmer beroende av digitala tekniker, blir vi
också alltmer utsatta. Cybersäkerhetsincidenterna blir mer varierande, i fråga om vilka som är
ansvariga och vad de vill åstadkomma. Skadliga cyberaktiviteter hotar inte bara våra
ekonomier och den digitala inre marknadens drivkraft, utan även själva grunden för våra
demokratier, friheter och värderingar. Vår framtida säkerhet beror på om vi kan omvandla vår
förmåga att skydda EU mot cyberhot: både civil infrastruktur och militär kapacitet är
beroende av säkra digitala system. Europeiska rådet bekräftade detta vid sitt toppmöte i juni
20171, och det bekräftas även i den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik2.
Riskerna ökar exponentiellt. Undersökningar visar att cyberbrottslighetens ekonomiska
inverkan har ökat femfaldigt från 2013 till 2017, och att den kan fyrdubblas till 20193.
Ransomware4 har ökat särskilt mycket, och den senaste tidens angrepp5 visar på en dramatisk
ökning av cyberbrottsligheten. Ransomware är dock inte det enda hotet.
Cyberhoten kommer från både icke-statliga och statliga aktörer. De är ofta kriminella, med
vinstsyfte, men kan även vara politiska och strategiska. Brottshotet förvärras av den otydliga
gränsen mellan cyberbrottslighet och ”traditionell” brottslig verksamhet, eftersom
brottslingarna använder internet både som ett sätt att utöka verksamheten och som en källa för
att hitta nya metoder och verktyg för sin brottslighet6. I de allra flesta fallen är chanserna att
spåra brottslingarna dock minimala, och chanserna att åtala dem ännu mindre.
Samtidigt använder statliga aktörer inte bara traditionella verktyg som militär styrka för att
uppnå sina geopolitiska mål, utan använder även mer diskreta cyberverktyg, bland annat
genom att ingripa i interna demokratiska processer. Användningen av cyberrymden som en
plats för krigsoperationer, antingen ensamt eller som en del av en hybridstrategi, är nu allmänt
erkänd. Desinformationskampanjer, falska nyheter och cyberaktiviteter som riktas mot kritisk
infrastruktur blir allt vanligare och kräver ett svar. I sitt diskussionsunderlag om det
europeiska försvarets framtid7 betonar kommissionen därför betydelsen av
cyberförsvarssamarbete.
Om vi inte betydligt förbättrar vår cybersäkerhet kommer risken att öka i och med den digitala
omvandlingen. Tiotals miljarder ”sakernas internet”-enheter förväntas vara anslutna till
internet 2020, men cybersäkerheten är ännu ingen prioritering i deras utformning8. Om vi
misslyckas med att skydda de enheter som kommer att kontrollera våra elnät, bilar,
transportnät, fabriker, finanser, sjukhus och hem, kan detta få förödande konsekvenser och
enormt skada konsumenternas förtroende för framväxande teknik. Risken för politiskt
motiverade angrepp mot civila mål och brister i det militära cyberförsvaret ökar denna risk
ännu mer.
1
2
3
4
5
6
7
8
http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/06/23-euco-conclusions/.
http://europa.eu/globalstrategy/.
Se t.ex. McAfee & Centre for Strategic and International Studies Net losses: Estimating the Global Cost of
Cybercrime, 2014.
Ransomware är en typ av sabotageprogram som förhindrar eller begränsar användarnas åtkomst till sina
system, antingen genom att låsa systemets skärm eller genom att låsa användarnas filer om inte en
lösensumma betalas.
I maj 2017 drabbade ransomware-angreppet WannaCry över 400 000 datorer i över 150 länder. En månad
senare slog ransomware-angreppet Petya till mot Ukraina och företag i hela världen.
Europols hotbildsbedömning avseende grov och organiserad brottslighet 2017.
https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/reflection-paper-defence_sv.pdf.
IDC and TXT Solutions (2014), SMART 2013/0037 Cloud and IoT combination, undersökning på uppdrag
från kommissionen.
2